Tidigare i veckan hade jag en extremt jobbig dag :(
Jag bestämde mig för att sätta mig i bilen och åka iväg...
Det slutade med att tankarna gick åt fel håll och jag var nära på att avsluta mitt liv

Ingen i min närhet förstår hur dåligt jag egentligen mår. Ingen förstår hur mycket jag får kämpa varje dag för att ens orka upp på morgonen.
Jag har en kamp varje dag för att ens försöka se glad ut.
Jag kämpar med mitt mående och med mina demoner....
Men ingen i min närhet vet ens hur jag egentligen mår....

Jag har däremot fått tillbaka en vän efter några års uppehåll som har sett mitt verkliga jag. Hur jag var en gång i tiden och hur jag verkligen mådde. Han förstår vrf jag mår dåligt idag och varför jag kämpar

Psykisk ohälsa är tyvärr fortfarande tabubelagt och helst ska de inte pratas om.
När det kommer till min familj ska man helst inte alls vara ledsen eller gråta. Inte visa känslor överhuvudtaget. Gör man det är man svag och inget värd.
Så känner jag mig nästan varje dag.
Jag är inte värd något, inte ens mina barns kärlek. De ger mig en kärlek som ingen någonsin kommer att kunna ge mig.
Det är för deras skull som jag kämpar mig upp varje morgon. Det är för dem jag fortfarande är kvar i livet.
Utan dem hade jag valt att avsluta mitt liv för längesen

Mina barn är mitt liv <3

Då har jag skickat in ansökan för att ta studieuppehåll denna terminen och även nästa termin.
Jag vet inte om jag kommer att fortsätta med mina studier till hösten nästa år.

Jag har ett mående som är kört i botten och ett magsår som har återvänt efter 2 års uppehåll. 

Men nu sitter jag i exakt samma sits som jag satt i för ca 2 år sedan....

Jag förstår inte varför ingen lyssnar på mig eller hör mig överhuvudtaget

Jag har konstant ont i min mage, mår illa och vill helst bara gräva ner mig djupt och inte vakna upp. 

Jag har ingen som lyssnar på mig när jag försöker att säga att jag inte mår bra, för de ser det inte utan de kör sitt eget race ändå. 

Jag fattar inte varför det ska vara så himla svårt att bara öppna käften och fråga hur man mår.

Det är inget sånt alls längre. 
Jag känner mig ensam i en tvåsamhet och det är inte bra alls.
Jag har gett upp om att ens komma tillbaka till mitt gamla "jag" igen.

Men det kommer att bli tufft och det är jobbigt att försöka att vända på det hela och göra det bästa av det, men jsut nu orkar jag inte och vet inte hur jag ska göra med allt heller....

Denna gång blev det bara gnäll...

Igår fick jag besked om att jag blev invald som studentrepresentant för mitt program tillsammans med en studiekamrat.

Jag ser fram emot det och det kommer att bli spännande att se hur det kommer att gå.

Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag skulle ta studieuppehåll, men jag valde att inte skicka in ansökan.

Jag väljer att stanna kvar i den klass jag går i nu

Jag trivs med dem och jag kämpar för att hinna med allt.

Just nu så har jag valt att omprioritera lite i mitt liv

Jag har valt att göra det jag anser är bäst för mig och mina barn.

Skolan är därför ett andningshål för mig när det kommer att få tänka på något annat en stund.

Igår kom även ett annat glädjebesked och det är att mitt ex (barnens pappa) har lyckats skaffa sig en större lägenhet.

Jag är glad för han och barnens skull. 
Det kommer att bli en enorm lättnad för både han och för alla barnen.
Han kommer kunna ha dottern lite mer och det kommer att underlätta för mig en hel del.

Jag kommer att kunna ha mina pojkar mer och till slut även alla 3. 

Just nu tar vi det lugnt pga mitt mående.

Äntligen har han förstått att jag inte kan göra allt, alltid.

Jag är tacksam idag och glad att jag valde att stanna kvar i skolan 

Jag har nu valt att ta ett uppehåll i mina studier för att orka med allt som är omkring mig.

Jag gör detta pga att jag är på väg in i väggen och jag behöver få en chans att vila upp mig

Jag sitter nu hemma och är förkyld och dessutom har jag en förkyld dotter som jag måste ta hand om också.
Vi är två här hemma men det är jag som ska göra allt ändå.

Men nu är det så att jag inte orkar längre och då behöver jag ta ett uppehåll.
Jag väljer bort det jag vill göra, för att alla ska vara nöjda och glada.

Jag orkar inte att styra skutan själv längre....
Jag bryter snart ihop helt och då vet jag att jag står själv.

Jag vet inte vad jag ska ha för rubrik, så de blev ingen rubrik denna gång.

Jag har varit väldigt frånvarande från bloggen ett tag och det har att göra med att det händer väldigt mycket just nu i mitt liv och kring mig.

Jag försöker att finnas där för dem som behöver mig, för de som ber om min hjälp och även för dem som jag vet behöver hjälp, men inte ber om det. De som bara tittar på en och man vet att de vill gärna fråga om jag kan hjälpa men att de inte vågar.

Jag kämpar på med skolan. Har nu varit ledig från skolan denna vecka, då det är skrivvecka och det är ganska skönt efter väldigt intensiva dagar. 

Dramapassen är nu över och nästa vecka går jag över å ska ha musik. 

Det ska bli kul och se hur de har tänkt ha musik undervisningen eftersom läraren har varit sjuk. 

Jag kommer att sakna dramapassen, då de var väldigt roliga och givande. 

Jag håller nu på att skriva slutarbetet för draman som ska vara inne på söndag. Jag har kommit så långt att jag har en försättssida, innehållsförteckning m m
Imorgon kommer jag att börja skriva om mitt egna dramapass.

Kommer även försöka att få det klart imorgon och eventuellt finslipa under helgen.

Alla dessa delmoment i denna kurs har slutarbeten och hela kursen avslutas med ett terminssammanhållande arbete.

Detta kommer att skrivas själv, jämfört med det andra arbetet som skulle skrivas tillsammans med en annan student.

Jag tror att det kommer att gå bra, då jag är ganska van att skriva själv och jobba själv nu.
Min studiekamrat har valt att ta ett uppehåll och det stöttar jag henne i. Det är något som hon verkligen behöver och jag förstår henne helt och fullt.

Dock så saknar jag att se henne i skolan och på lektionerna, men jag pratar flera gånger med henne i veckan vilket känns bra.

Jag jobbar också just nu. Jag har valt att kliva in i vården igen och hjälpa till och det känns bra. 
Jag jobbar två till tre dagar i veckan och resten av tiden är jag i skolan eller umgås med barnen och familjen <3

Det är en deltidstjänst och det passar mig perfekt. Jag får bestämma lite själv hur jag vill att de ska lägga mitt schema för att det ska passa med skolan m m

Och hittills har de lyckas lägga det bra.

Denna vecka har varit lugn, jobb i måndags och sen dålig tisdag...
Ingen skola heller, utan skrivarvecka. Har umgåtts med mina barn, myst och busat, varit ute på promenader och bara varit.

Jag ska försöka att vara mer aktiv men som sagt, det är bra rörigt just nu kring mig och i mitt liv vilket gör att det är lite jobbigt just nu...