Läser just nu dramapedagogik och ska snart skriva ett kort arbete om det innan det är dags att gå över till ett annat estetisk lärporcess.

Jag var skeptisk när jag började kursen i höstas men det känns bra och spännande nu faktiskt.

Det känns som jag har hittat mig själv mer och mer i denna kurs än vad jag trodde.

Skolan rullar på sakta och jag försöker att vara med så mycket jag kan och just nu går det att kombinera skolan med jobb. Jag är tacksam för det och jag känner mig ganska stolt som har valt att hjälpa till inom vården då det är brist på folk där.

Men jag saknar mina barn inom förskolan. Det är en plats där jag verkligen känner mig hemma.
Jag träffar nya barn vid varje nytt ställe som jag kommer till och det är kul att höra barns tankar och idéer om hur de ser på livet. 

Annars så finns det inte så mycket mer att berätta mer än jag kämpar på.
Kämpar med psykisk ohälsa bl.a 

Jag kan inte göra mer än att försöka hålla mig flytande just nu även fast många anser att jag inte mår så dåligt som jag egentligen gör.

Jag är extremt duktig på att spela teater kan ja säga.
Jag kan hålla masken och inte få någon att se hur jag egentligen mår.

Nu ska jag försöka mig på att plugga lite innan det är dags att lägga sig..